annamariarosen

Jag är ensam hemma och det firar jag tydligen genom att vara hemma så lite som möjligt. Dock är jag hemma ibland, så inbrottstjyvar göre sig icke besvär. Nåväl. Jag ska strax äta middag med Ida. Det ska bli trevligt. Jag har Henkes deo på mig. Inte för att jag vill lukta som honom, utan helt enkelt för att min deo är slut. Den i badrummet på övervåningen i alla fall. Och jag kan inte gå ner och ta deo, pga a)det är jobbigt, och b) jag kommer ändå ha glömt det när jag kommer ner från trappan. Ergo: hellre lukta herr än svett.

jag visste det. jag visste att jag skulle glömma bort att blogga. jag visste det. himla skit. mitt minne är inget att ha.

om två veckor ska jag springa 10km terräng. jag är nervös.

Jag har verkligen aldrig varit en sån som tränat av någon annan anledning än att jag tycker själva träningen i sig är förbannat roligt. Och ibland är det inte ens att träningen är rolig i sig, jag tycker bara det är så otroligt jobbigt att sitta still länge. Still eller tyst. Alltid när jag pluggade bävade jag inför att ha tenta. Inte på något sätt för att jag var nervös att kugga (jag kuggade faktiskt bara en enda gång under hela min studietid, och det var när jag läste på GU så egentligen vet jag inte om det ens räknas), utan för att jag inte såg fram emot att behöva sitta i ett knökfullt rum och inte få prata. Det gillade jag aldrig, och kommer aldrig gilla. Men märkligt nog gillar jag att vakta prov. Kanske för att det sällan tar mer än en timme, där någonstans går min smärtgräns. En timme kan jag nog vara tyst. Om det verkligen krävs.

Med detta sagt ska jag nu byta om, åka till Willys, köpa Gainomax, åka till Växjö Simhall och sen ha ett steppass. Jag ser mest fram emot stepen.

Idag anmälde jag mig till Salomon Trail Tour, 6e juni kommer de till Växjö och då är det JAG som springer 10km terräng. Det känns, som Dr. Alban skulle ha sagt, stabilt. Detta innebär dock att jag måste börja träna löpning å det snaraste. Och core ska jag träna också. Jool säger att jag fuskar i plankan på mitt FT-pass, och det gör mig lite arg men jag får väl ta till mig av kritiken och börja köra ännu hårdare. Med honom.

Helgen förflöt relativt friktionsfritt. 30års-fest för Henkes kompisar i lördags. Jag ville visst hem tidigt, enligt Henke. Tre ville jag åka hem, eftersom vi har ett barn att ta hand om dagen efter. Nåväl. Vi kom hem i alla fall. Vi hade finbesök med, Sandra och Affe. De borde flytta hit. Eller så borde vi flytta dit.

Nej, nu får jag leka lite med Allan. Han nyper mig i armen. Och pruttar samtidigt. Känns som att vara i mitt arbetsrum.