annamariarosen

Halloj!
Inatt har jag som vanligt inte kunnat sova, jag bara vaknar av att jag har lagt mig på rygg hela tiden! För er som inte vet är det INTE att rekommendera att ligga på rygg när man är i sluttampen på en graviditet. Detta eftersom magen väger ca 50 kilo och trycker på alla inre organ så när man(Jag) vaknar gör magen ont och man(jag) vill kräkas. I alla fall sover jag bättre om jag får ha en lampa tänd! Stackar Henke som måste stå ut med allt detta. Kan inte vara lätt att bo med en gravid. Det är ju ofta killarna det är synd om, eller hur?

I alla fall är det mindre än en månad kvar till beräknad födsel. Man kan ju hoppas på att våra "hållatiden"-gener har smittats även till Lille Jö. Men jag är skeptisk. Jag mår ju så bra och är rätt så pigg, så jag kommer väl få vänta till jul eller nåt.

Helgen löpte på relativt smärtfritt, jag hade min gamla mamma på besök och vi fixade och donade och sen var jag helt slut, så på söndagen fick jag ligga still hela dagen. Förutom när vi gick till Orient Kebab och åt en falafelrulle. Den var god.

Nu ska jag åka till universitetet. Jag har tenta nästa lördag, ska ju bli otroligt intressant. Jag vet att jag egentligen har godisförbud, men efter tentan ska jag nog få äta något snaskigt. Kanske kladdkaka? I alla fall är det väldigt roligt att plugga, speciellt när det är svårt.

Just det. En, kryss, två, herrejävlar. Jag tycker Black Eyed Peas har sina ljusa stunder, men Fergie är inte en av dem.

Oj oj oj, idag har jag minsann varit med i radio! Inte direkt första gången kanske, men ändå. Jag satt hemma i grodan ro och lyssnade på Hallå P3 där de pratade om huruvida det är "okej att tumma lite på jämställdheten för att få det lite bättre själv". De flesta killar tycker det, de flesta tjejer tycker det inte. Konstigt. Men i alla fall, jag blir så förbannad över att så många vägrar ta ansvar för kollektivet/den stora massan. Man kan ju inte bara hålla på och bete sig hur som helst utan att tänka på hur det påverkar andra! T ex, om bara mammor tar ut föräldraledighet kommer ju kvinnor fortsätta "förväntas" göra det, och diskrimineringen på arbetsmarknaden kommer att fortlöpa. Därför är det så förbannat viktigt att man verkligen FÖRSÖKER dela upp det, även om det kanske har en viss ekonomisk betydelse. Alldeles för många bara accepterar allting utan att ta en fight för det, utan att tänka på hur det påverkar övriga människor i samhället. Jag har t ex en bekant vars före detta arbetsgivare begick avtalsbrott gentemot honom; han blev lovad vidare anställning men detta togs sedan tillbaka. Min bekant sökte såklart andra jobb och fick ett nytt, och gjorde därför ingenting med avtalsbrottet från sin förra arbetsgivare för att han "pallade inte". Vad i helvete?! Om man aldrig säger ifrån kommer ju heller aldrig något att förändras, och det fortsätter vara arbetsgivarens marknad. Vad hände med solidariteten? Och var är revolutionen??


Idag har jag i alla fall hängt lite med Rasmus och Maria, vi gick lite på stan och sen åt vi en smörgås. Det var trevligt. Jag gick också hem och pluggade, och det är så jäkla roligt med grammatik. Jag kan inte komma över hur roligt det är. Vilken tönt jag är som gillar sånt!

Ikväll ska fru Rosén komma hit. Det ska bli trevligt. I morgon ska hon och jag feja och dona och städa och hålla på. Intressant! Undrar om Henkes pappa skulle ringa honom och fråga om han ska komma över och hjälpa till med lite städning och sånt nu när Anna är invalido och inte orkar göra så mycket. Jag tror inte det va?! Dessa gubbar. Nu är detta inget personligt mot just K, men jag tror inte en man hade ringt en annan man för att hjälpa till med såna saker.

Nej men allvarligt talat, vad är det med mig? Är jag alltid såhär arg?

Xoxo/ Gossip Girl (Obs! Skämt)

Jösses Amalia. Nu undrar jag i mitt stilla sinne, i denna sats är då Amalia ett substantiv eller en interjektion? Någon som vet? Jag undrar egentligen inte alls, jag vill bara visa att jag kan slänga mig med sådana termer. När man bara går hemma hela dagarna utan varken mening eller mål (Idol går ju på TV, många sjunger Lisa Nilsson) är det lätt att känna sig lite otillräcklig. Då är ju bloggen ett alldeles ypperligt tillfälle att visa vad man går för. Det är säkert tre peroner som läser denna blogg, joråsåatt...

Idag sitter jag i soffan och pluggar. Man kan tycka att jag efter 4,5 års studier och faktiskt två olika examina borde veta bättre än att sitta i soffan och plugga. Speciellt som den ena examen är med pedagogisk inriktning. Man tenderar att inte få så mycket gjort när man bara kan blunda och sova alldeles ypperligt. Nåväl. Jag lär mig idag om olika fraser och även satsförkortningar. Satan i gatan vad svårt det är! Men, som den vän av ordning jag är älskar jag ändå grammatik.

Sen ska jag gå på stan lite med Maria och Rasmus. Det ska bli trevligt. Även om Rasmus mest bara sover när han träffar mig. Han har väl lärt sig känna igen min röst, och vet att det inte är något viktigt den rösten har att förmedla ändå. Han är smartare än man kan tro.

Jag ska även jobba idag. Vi får se vad de små liven lär sig idag. Jag gillar verkligen att jobba. Jag är så förbannad över att jag inte har något riktigt jobb längre. Bara för att jag är gravid. Mansfolk! Ni borde skärpa till er, och ni borde veta bättre!

Nä. Nu kallar plikten igen. Alltså, jag måste gå och kissa och har inte tid att sitta här!

Nu faller jag för grupptrycket. Eller kanske ska vi kalla det för bloggtrycket? I vilket fall tänker jag härmed börja blogga. För ungefär tolfte gången. Skillnaden denna gången kanske är att jag ska berätta vad jag gör? Eller så skriver jag bara om sånt som gör mig arg. Men, skriver jag om sånt som gör mig arg kan jag bli sittande här för resten av mitt liv. Bättre att skriva vad jag gör. Det är nämligen inte lika mycket. Nåväl. Ska vi sätta igång?

Med största sannolikhet har jag inte fått svininfluensan. Det är skönt att veta, eftersom jag tillhör riskgrupperna. Om det verkar vara en konstig sak att bara slänga ur sig kan det förklaras med att jag inte är fullt frisk. Jag är förkyld i ansiktet, men ingen svinis. Tur kanske.

Annars längtar jag väldigt mycket efter att Lilla Jö ska komma ut till oss. Även om det för tillfället är ganska trevligt att vara gravid, trots att jag ungefär hälften av tiden känner mig som en valross/kossa/klubbad säl. Hur nu en klubbad säl känner sig. Igår när jag och Henke hade gått och lagt oss började vi diskutera namn till Lilla Jö. Henke kom på det magnifika namnet Ramses. Då fick jag en hård karatespark rätt i njuren, så jag misstänker att det inte är någon Ramses som ligger där inne. Min vän och före detta kollega Maria frågade förresten sin dotter Anna vad hon tyckte att bebisen ska heta. "Om det blir en flickbebis ska hon heta Alex", svarade hon. Okej, ja det är väl fint och inte så jättekonstigt. "Och om det blir en pojkbebis ska han heta Mongo". Där någonstans bestämde jag mig för att inte lyssna på tvåochetthalvtåringar i viktiga frågor.

Hade jag varit man hade jag skaffat en mustasch. En sån som pappa hade i början på 80-talet. Som Magnum, fast liksom grymmare. Pappa hade även en gå-bort-väst i början på 80-talet. Jag måste erkänna att västen ser lite fjollig ut, men eftersom pappa hade så fräck mustasch så ser han ändå bara ball ut. Pappa- kanske världens ballaste gubbe. Snart finns han även som morfar.

Nähä, men nu är det väl dags att avrunda. Jag lämnar er med en bild på hur det ser ut när jag sitter med min mini-laptop på min jätte-mage. Håll till godo. Frid vare med er.